Tack och lov för snigelpost!! ;)

..och att det fortfarande finns!! Visst är det kul med mail, sms och så… Men, vad går väl ändå upp emot att få ett genuint och äkta vykort i sin brevlåda?!!

Igår kom det här, från Stickan, en glad och trogen Viking Line resenär och sångare från Roslagen.
-Stickan, you made my day!!  B)

Sommarens sista rosor…

…finns här hos mig. De är så vackra, och de kom i ett stort kuvert med posten häromdagen.

Ulf Nilsson heter fotografen, och vi har setts många gånger ombord på Viking Lines Rosella när jag jobbat där. Så glad jag blev!

Tack snälla Uffe!! 

I Midsommarnatten

Det är midnatt, Midsommarnatt. Fortfarande ljust ute, så underbart… Dagen har varit jättefin och trevlig på alla vis, med traditionsenligt firande hemma i byn med medhavda blommor, pyntning, majstångsresning, sång, dans, fika i det gröna och sedan en tur med traktor och björklövad vagn runt sjön. Gitarren följde med och det blev allsång! Härlig stämning… Vilka finfina grannar vi har!!

Tänker tillbaka på den här veckan som gått. En vecka med inslag av både sorg och glädje.
I förrgår gick resan ner till Hässelby, till min käre tremännings begravning. Så sorgligt det var.. Kyrkan var välfylld utav nära, kära, många, många vänner, mycket blommor.. Det var så vackert och så skönt att solen strålade som den gjorde just den dagen. Den första
sången som jag sjöng, och som de önskat, var min egen låt ”Så nära”. Det kändes i hjärtat. Just den sången framförde jag på deras bröllop för några år sedan.. Mina tankar går till hans familj, hans fina fru, hans två små barn, hans mor, far, syster, syskonbarn, hans nära vänner..

Igår var det konsertdags i Säters kyrka. Det kändes fantastiskt fint, blev härlig stämning.
Och de som var där var verkligen med
, och verkligen närvarande. Jag valde musiken för stunden, och det blev psalmer, musikal, sommarsånger  och egenkomponerat. Akustiken i kyrkan är enorm, och kan bli svår med en ”rörig” ljudbild, men vaktmästaren lyckades strålande med ljudet. Det var bara att sjunga ut, helt underbart..

Nu vill jag önska Er alla en riktigt fin fortsättning i denna ljuva Midsommartid!


❤

Livet är så skört…

Ja. Livet är skört.  

Det är ord som kan vara svåra att ta in, svåra att behöva tänka på, att ens vilja tänka på. Eller ens hinna…

…när man är mitt i det, på språng, på väg, skjutsar barn, hämtar, packar väskor, planerar inför kommande aktiviteter, utflykter, jobb, funderar på framtiden, huset, renoveringar, vardag, helger, relationer, vänner, varandra…

Det blir vår, det blir försommar, -”får njuta sen”… Det är sommar. NU. Ord som ”sen, när, om, bara” är ord som allt mer ofta till vardag används. Är ständigt på väg, är ständigt på språng.

-Och, så är det ju. Inget konstigt med det alls. Egentligen.

Men så kan det hända att känslan av otillräcklighet tillslut knackar på dörren. – Ok. Låt den knacka. Men, släpp inte in den. Låt den istället bli en möjlighet till att stanna upp lite.

Jag har sagt det många gånger, och jag säger det igen. Jag älskar mitt jobb och är oerhört tacksam över att jag får arbeta med precis det jag brinner för, vill och önskar… Sång, musik och människor. Det är variation, liv, glädje, sorg, skratt, skoj, allvar, humor, tårar, känslor. Och det är på riktigt. Det finns en puls i det, ett driv! Det är berikande med alla möten, alla nyanser, kontraster, alla olika vägar alla vi olika människor går, alla olika liv vi lever, – alla likheter. Det är bröllop, dop, begravningar, fester, kalas, invigningar, pianobarer, äldreboenden, hotell, sjukhus. Att på något vis försöka klassificera alla olika uppdrag är omöjligt – och förstås fullständigt onödigt!   😉  Efter år som gått är rutinen god. Men, alla uppdrag är ändå alltid helt olika.

Det är en vanlig vardag för mig då mobiltelefonen ringer. Det är från begravningsbyrån. Då jag alltid möter samma vänlighet, blir jag glad. Men så stannar tiden upp för en stund. Jag får veta att något mycket sorgligt har inträffat. Det handlar om en liten och mycket ung människa. Ett barn, som påbörjat sin livsvandring med bara några år, hade lämnat jordelivet. Jag gråter och det gör så ont i hjärtat att lyssna till vad som hänt. Mitt i livet och vardagen, får jag lov att stanna upp. Min lilla pusselbit i detta stora, är att jag med min sång och musik ska framföra några av barnets favoritlåtar (filmmusik).

Bara någon dag efter detta samtal, blir jag uppringd av min goa tremänning Anna. Blir förstås jätteglad att höra hennes röst, då vi inte pratat på flera år (senaste gången vi sågs var på hennes fina lillebrors bröllop -tillika min tremänning-, som jag då sjöng på). Glädjen att höra Annas röst varade dock bara en liten kort stund. Jag fick beskedet att hennes lillebror, -min fina tremänning-, hastigt hade gått bort i en tragisk olycka. Och, önskemål om sorgesång, är åter aktuell. Om någon vecka går resan en bit neråt landet. Jag ska sjunga vid min fina, rara tremännings begravning. Det känns svårt och overkligt.

Dagar har gått. Det lilla barnets begravning var mycket, mycket sorglig. Det var en svår stund med så många, många ledsna människor. Men det blev också en fin stund.

”..Utanför fönstren strålade solen. Utanför fönstren, var det en helt vanlig dag. Utanför fönstren,var människor på språng, på väg, skjutsar barn, hämtar, packar väskor, planerar inför kommande aktiviteter, utflykter, jobb, funderar på framtiden, huset, renoveringar, vardag, helger, relationer, vänner, varandra…”

Vi får försöka att ta vara på dagarna och varandra. Stanna upp ibland. Leva nu. Glädjas åt det lilla, -som oftast är det stora!

❤

Schlagerrevanschen – We saw same sun (miss You)

Nu sitter jag och jobbar lite med bakgrundsmusiken inför Schlagerrevanschen i Leksand den 15:e februari, med låten We saw same sun (miss You). Lyssnar, lyssnar igen, rattar, ändrar, suckar, ler, pysslar & dricker te… Men oj, så trevligt jag har det!! Tänk,, att det oftast är den här tiden på dygnet, som i allafall min inspiration kommer. Extra mycket..  -Lugnt och tyst i huset,, kanske därför..??!        😉

TUSEN TACK – nu på YouTube

Det sista spåret på min nya cd ”Tider & stunder” heter ”Tusen tack” med text och musik av Carina Bonin.

Nu finns den på YouTube.

 

❤

Provlyssna på min snart-kommande cd,

med bred repertoar. Det blir allt från visa, folkvisa, ballader till pop. Det har bara blivit så.

Har skrivit en hel del nytt under våren/sommaren. Helt klart så är musikskrivandet ett sätt att uttrycka sig, blir lätt personligt. Vardagshändelser, möten med människor, tankar, blir till sånger. På skivan kommer det att också finnas lite instrumental musik, med melodier som också bara ”kommit”. Det är riktigt spännande att känna hur låtarna växer fram eftersom, hur arren helt plötsligt bara finns och känns.  🙂 I eftermiddags publicerade jag några provlyssningsfiler på min hemsida www.lejonclou.com. Välkommen att besöka den!!

//Åsa

”Vad tycker du om min fina belysning, då..??”

Oj, vad längesen det var jag skrev något här på min blogg! Alldeles för längesen..

Sedan sist så har det varit uppdrag, varierande, som det brukar vara. I mitten på mars var jag upp till en pianobar Grövelsjön och till Storsätra Fjällhotell. Jag älskar att åka dit! Det första som möter mig, och alla som besöker Storsätra Fjällhotell, är en väldig värme. Visst, klart att det är skönt att komma in när det är kallt ute, men nu menar jag också en verklig värme. Sån värme som känns i hjärtat… Den lilla sammansvetsade, hjärtegoa familjen kämpar på, och gör sitt allra bästa för att gästerna ska trivas.  Pianobaren är så mysig med sin öppna spis och sina stora panoramafönster, -som denna tid visar upp ett snöklätt, vykortslikt, vackert landskap utanför. Jag längtar dit igen.

I fredags kväll hade jag ett uppdrag i Aalto-huset i Avesta. Ett fint arkitektpris (Gävle-Dala) delades ut och jag stod för middagsmusiken. En riktigt mysig spelning. Vilka oerhört intressanta och begåvade människor det finns. Jag är imponerad. Och, nu vet jag vad min nästa investering verkligen borde bestå av; Scenbelysning. Ja, åtminstone några lampor,, som piggar upp lite. Pratade där med en mycket trevlig man,, som förstås var arkitekt; ljusarkitekt. ”-Vad tycker du om min, fina belysning, då..?” frågade jag, och det vi såg, var en keyboard, ett mörkt hörn med mörka högtalare.. (-solen hade nämligen hunnit gått ner då, men det blir väl bättre i sommar *haha*…)  Nä, skämt åsido, nu är det dags att på riktigt börja titta på passande ”scenljus”-alternativ. Det kommer att bli så mycket bättre och dessutom se proffsigare ut.    ;-))) 

De senaste månaderna har jag skrivit en hel del ny musik. Plötsligt nynnar jag på en liten melodislinga, eller hör ett ”intro”, en textrad, en låttitel.. och så är jag igång. Det är hur kul som helst! Och spännande. Mobiltelefonen är till stor hjälp till att memorera. Och, nu vågar jag faktiskt säga att en ny cd är på gång. Äntligen. Det har tagit alldeles för lång tid tycker jag. Men, då var då, sen är sen, nu är nu. Carpe Diem, följ hjärtat, fånga stunden, flöda.!”, är något jag vill vara i och känna varje dag. Och just nu tror jag att jag gör jag det. Härligt!

Viking Lines m/s Rosella, var min senaste spelning. Åkte i söndags, var glad att vinden mojnat och att havet var lugnt och stilla vilket det inte hade varit tidigare i veckan. Jättekul förstås, att få komma dit igen. Timmarna går oerhört fort. Publiken var allert och önskade låtar, -jag var ooerhört kul -tyckte iallafall jag-  ;-)), stamgästerna var på plats vid sitt traditionsenliga bord, kryssningsvärden på topphumör. -Och, för att inte tala om maten som bjöds i Mässen… ”mmm”. (vilken tur jag har som åker på söndagar… *haha*). Ja, av fem möjliga rattar, plus +++++,  så blir det ”fem möjliga”. Nästa gång jag åker med Rosella blir den 1 maj.  Så, släck majbrasan i tid och häng med en sväng på Rosella då vetja!! 

Sovdags!!

//Åsa