Etikettarkiv: Dalatoppen

Livet är så skört…

Ja. Livet är skört.  

Det är ord som kan vara svåra att ta in, svåra att behöva tänka på, att ens vilja tänka på. Eller ens hinna…

…när man är mitt i det, på språng, på väg, skjutsar barn, hämtar, packar väskor, planerar inför kommande aktiviteter, utflykter, jobb, funderar på framtiden, huset, renoveringar, vardag, helger, relationer, vänner, varandra…

Det blir vår, det blir försommar, -”får njuta sen”… Det är sommar. NU. Ord som ”sen, när, om, bara” är ord som allt mer ofta till vardag används. Är ständigt på väg, är ständigt på språng.

-Och, så är det ju. Inget konstigt med det alls. Egentligen.

Men så kan det hända att känslan av otillräcklighet tillslut knackar på dörren.  Ok. Låt den knacka. Men, släpp inte in den. Låt den istället bli en möjlighet till att stanna upp lite.

Jag har sagt det många gånger, och jag säger det igen. Jag älskar mitt jobb och är oerhört tacksam över att jag får arbeta med precis det jag brinner för, vill och önskar… Sång, musik och människor. Det är variation, liv, glädje, sorg, skratt, skoj, allvar, humor, tårar, känslor. Och det är på riktigt. Det finns en puls i det, ett driv! Det är berikande med alla möten, alla nyanser, kontraster, alla olika vägar alla vi olika människor går, alla olika liv vi lever, – alla likheter. Det är bröllop, dop, begravningar, fester, kalas, invigningar, pianobarer, äldreboenden, hotell, sjukhus. Att på något vis försöka klassificera alla olika uppdrag är omöjligt – och förstås fullständigt onödigt!   😉  Efter år som gått är rutinen god. Men, alla uppdrag är ändå alltid helt olika.

Det är en vanlig vardag för mig då mobiltelefonen ringer. Det är från begravningsbyrån. Då jag alltid möter samma vänlighet, blir jag glad. Men så stannar tiden upp för en stund. Jag får veta att något mycket sorgligt har inträffat. Det handlar om en liten och mycket ung människa. Ett barn, som påbörjat sin livsvandring med bara några år, hade lämnat jordelivet. Jag gråter och det gör så ont i hjärtat att lyssna till vad som hänt. Mitt i livet och vardagen, får jag lov att stanna upp. Min lilla pusselbit i detta stora, är att jag med min sång och musik ska framföra några av barnets favoritlåtar (filmmusik).

Bara någon dag efter detta samtal, blir jag uppringd av min goa tremänning Anna. Blir förstås jätteglad att höra hennes röst, då vi inte pratat på flera år (senaste gången vi sågs var på hennes fina lillebrors bröllop -tillika min tremänning-, som jag då sjöng på). Glädjen att höra Annas röst varade dock bara en liten kort stund. Jag fick beskedet att hennes lillebror, -min fina tremänning-, hastigt hade gått bort i en tragisk olycka. Och, önskemål om sorgesång, är åter aktuell. Om någon vecka går resan en bit neråt landet. Jag ska sjunga vid min fina, rara tremännings begravning. Det känns svårt och overkligt.

Dagar har gått. Det lilla barnets begravning var mycket, mycket sorglig. Det var en svår stund med så många, många ledsna människor. Men det blev också en fin stund.

”..Utanför fönstren strålade solen. Utanför fönstren, var det en helt vanlig dag. Utanför fönstren,var människor på språng, på väg, skjutsar barn, hämtar, packar väskor, planerar inför kommande aktiviteter, utflykter, jobb, funderar på framtiden, huset, renoveringar, vardag, helger, relationer, vänner, varandra…”

Vi får försöka att ta vara på dagarna och varandra. Stanna upp ibland. Leva nu. Glädjas åt det lilla, -som oftast är det stora!


Jag vet att ”Gulligullan” och ”Barnatro” uppskattas likväl i pianobaren på Östersjön som på äldreboenden ;-)

Ja, som jag brukar skriva här på bloggen lite då och då, om variationen i uppdragen.. Det är så kul!! I tisdags var det sång och musik på äldreboendet och det blev en fantastisk stund. Solen lyste verkligen in i samlingssalen och vi sjöng vårsånger som bara den!! Många sjöng, några bara lyssnade, en och annan tår föll, och så var det en hel del skratt och skoj. Och som Kalle Moraeus sjunger, så var det: Underbart!! Och ja. Vi sjöng ”Violer till mor”!!

Variation, ja.. Nu är det är ett tag sen jag besökte Casino Cosmopol i Sundsvall och pianobaren där, och jag ser fram emot att komma dit igen. Mysiga Sundsvall! Och så blir det även några turer till Stockholm och casinot där framöver.

Men varesig jag underhåller i en flott pianobar någonstans, i en bygdegård, på sjukhus, i kyrkor, på äldreboenden, till havs eller på land, så är det ändå samma sak. Människor!! Spelar ingen roll. Det är ingen större skillnad egentligen. Bara så otroligt givande, varierande, utvecklande och spännande!! Och jag vet att ”Gulligullan” och ”Barnatro” uppskattas likväl i pianobaren på Östersjön som på äldreboenden..   😉


Schlagerrevanschen – så tyckte juryn

Follow tog hem segern

”En låt som skulle platsa på den stora festivalscenen.”
Så löd juryns motivering när vinnaren i Schlagerrevanschen 2012 korades på onsdagskvällen.

Det var fullsatt inne i Brandmannens festdekorerade konsertlokal när den allra första upplagan av Schlagerrevanschen genomfördes. Sex starka låtar, som tidigare skickats in till Melodifestivalen eller Lilla Melodifestivalen, gjorde upp om vinsten.

Juryn, som bestod av sångpedagogen Stina-Kari Axelsson, musikläraren Tommy Gjers och musikern Stiko Per Larsson, hade ett tufft jobb att välja en vinnare.

– Det var inte lätt. Det har varit en bra bredd och en jämn nivå, förklarade Stiko Per Larsson innan han avslöjade:

– Stort grattis till vinnaren Little Miss Take!

Stina-Kari Axelsson passade på att skicka med Erika Iljero (Little Miss Take) ett litet tips:

– Dra med mer kropp, då kommer den att lyfta ännu mer.
Förstapriset är tre spelningar i Festivalhallen på lördag.

– Det här är jättekul! Att få uppträda på lördag känns jättespännande, men också lite läskigt, sade Erika Ijlero.

Hon har skrivit vinnarlåten Follow tillsammans med Johan Goot. Han beskriver låten som en ”catchy pop/rock-låt med trallvänlig refräng”.

– Den betyder mycket för mig. Jag skrev texten när jag precis blivit gravid, så jag har dedikerat den till min tre månader gamla son som är här i kväll, sade Erika om låten.

Så tyckte juryn om de andra bidragen:

Rosalie Jonsson – Kom kom kom – ”Bra röst och snygg refräng.” ”Du sjunger att sången är min själ och så är det verkligen. Starkt!”

Fredrik Sturk – Lever här, lever nu – ”Du har helt rätt attityd.” ”Det syns att du gillar det du gör. Du har en bra röst.”

Åsa Lejonclou – We saw the same sun (miss you) – ”Snygg låt och snyggt arrangemang!” ”Fantastiskt vackert, en fin sång och du har en bra röst.”

Benke Heed och Mats Lindström – Frejas fröjd – ”Spännande intro”. ”Väldigt medryckande. Den här låten gör jag gärna en koreografi till!” ”Musik är för mig 70-talet. Jag blev väldigt glad i min folkmusikådra.”

Alva Lejonclou – Jag är kär – ”Vilken närvaro! Och du är bara 13 år…” ”Du har verkligen framtid för dig.” ”Ett klassikt schlagerrecept. Det är alla rätt och jättebra.”


Schlagerrevanschen – We saw same sun (miss You)

Nu sitter jag och jobbar lite med bakgrundsmusiken inför Schlagerrevanschen i Leksand den 15:e februari, med låten We saw same sun (miss You). Lyssnar, lyssnar igen, rattar, ändrar, suckar, ler, pysslar & dricker te… Men oj, så trevligt jag har det!! Tänk,, att det oftast är den här tiden på dygnet, som i allafall min inspiration kommer. Extra mycket..  -Lugnt och tyst i huset,, kanske därför..??!        😉


Tider & stunder på Bokia i Hedemora

Har precis levererat ytterligare ett antal av min nya cd

TIDER & STUNDER

till Hedemora Bokhandel

 

Åsa Lejonclou - Tider & stunder

 
 
                                                                                     Så välkomna in!!
 
 
 

Sång & musik i Solna

I morgon går resan till Solna. Ska nu fixa klart det allra sista inför det.
Alltid lika roligt med variation, nya människor & nya platser.


Schlagerrevansch i Leksand

Den 15 februari deltar jag i tävlingen Schlagerrevanschen.

Schlagerrevanschen är en musiktävling för oss från Dalarna, som någon gång i tiden skickat in bidrag till Melodifestivalen. Bidrag, som helt enkelt ratats av Christer Björkman 😉 . I nuläget vet jag faktiskt inte så mycket mer om själva tävlingen/arrangemanget, än att mitt bidrag blir låten ”We saw same sun (miss You)”, som jag skrev i höstas. Den låten har jag hittills aldrig någonsin spelat offentligt. Jag har liksom känt att jag ville ”spara” på den. De få som har hört den, tyckte absolut att den skulle vara med på min senaste cd Tider & stunder, men, det tyckte inte jag… Den är helt olik de andra låtarna på skivan.

För mig är den sången väldigt speciell. Jag skrev den väldigt fort, både texten och melodin. Den bara ”kom”, som det ju för det mesta gör när jag skriver. Men det jag reagerade på, var att jag mitt under själva komponerandet, helt plötsligt förstod. Orden var klara. ”We saw same sun” blev en sång tillägnad en mycket nära anhörig som gick bort hösten 2010. En sorg, som jag tydligen inte hade bearbetat färdigt. Aldrig någonsin i mitt liv har jag gråtit floder till en egen sång, som denna. Aldrig någonsin tidigare har detta hänt..

Musik är fantastiskt!


TUSEN TACK – nu på YouTube

Det sista spåret på min nya cd ”Tider & stunder” heter ”Tusen tack” med text och musik av Carina Bonin.

Nu finns den på YouTube.

 


Musikåret 2011 avslutades i Karbennings kyrka.

Månens sken, i den kalla kvällen, hjälpte oss att hitta fram till Karbennings kyrka. Genom byar, genom skog, längs snöfri och mörka vägar, befann vi oss tillslut vid vackra Karbennings kyrka. Ganska många personer kom till kyrkan i denna sena eftermiddag. Det blev en fin stund. Diktläsning, varvades med egna kompositioner, psalmer och sånger.

Som avslutning framförde jag för första gången min alldeles nyskrivna sång ”Glory to the King” (skrevs 18-19/12), vilket kyrkobesökarna verkade uppskatta då de avslutade med att applådera.. Det värmde i hjärtat. Allrahelst, då denna sång har en innebörd. Och, betyder något alldeles extra för mig efter en mycket jobbig händelse dagen innan julafton. En jobbig händelse, som tack och lov slutade lyckligt.

Så, lyssna gärna till den. Glory to the King.

http://www.youtube.com/watch?v=nT7eCtWQ9AA&feature=related


Årets sista uppdrag – Karbennings kyrka

Tänk. Nu är det årets absolut sista dag. Om några timmar bär det av till Karbennings kyrka där jag ska medverka med sång och musik vid dagens Nyårsbön kl 17. Sångerna jag kommer att framföra blir av blandat slag. Det blir några egna kompositioner (bla den alldeles nyskrivna låten ”Glory to the King”), några psalmer samt troligen den så fina ”Tänd ett ljus (och låt det brinna)”. Ha en riktigt bra ”årets sista dag” !

Åsa ❤