Lill-Babs står i vägen för Barbro..

…är hennes egna ord om sig själv och sitt eget liv. Ord som hon fått på vägen av en nära väninna och mentor.

Hon får oss att skratta, reagera, fnissa, le…
Och hon får oss att gråta.

Med tänkvärda sanningar tagna ur hennes eget liv bjuder hon på sig själv till 100%.

Lill-Babs,,  Barbro,, är mamma, mormor, en människa i levande livet, och verkar på många sätt vara en fin förebild, utan några som helst krussiduller eller konstigheter.

Hon uppmanar oss alla att ta vara på varandra, på livet, på varje dag, och påminner oss om att livet är skört, för vi vet inte när våra dagar är slut, eller hur länge vi har varandra..”
Mellanpratet är så bra.. Pianisten är superduktig, Lill-Babs strålar och framför sina sånger med både glimt i ögat, skön humor -men också allvaret. Tillsammans kan det bara bli succé.

Hon rörde verkligen vid mitt hjärta idag, en solig och varm stund på Dragspelsstämman Färnboparaden i Västerfärnebo. Tack Barbro!  ❤

-Det beror på hur fort man kör!

..var mitt konstaterande i ett samtal ikväll, gällande en avståndsfråga/mil mellan två orter.
Får alltså bli kvällens citat.

😉

Gamla, gooa gubbar!

Bara resan ner till Storstaden, från det allra lugnaste, tryggaste lugnet.. till folk, folk i massor, med ett ångande tempo i rasande fart.  Stockholms sommarpuls är hög, men ändå sådär trivsamt jämn.

Skillnaden mellan det lantliga dalahemmets lugn, och här, är som natt och dag.

Jag strosar lite på hötorget, lyssnar -oundvikligt- på den högljudda konkurrensen mellan frukt- och grönsaksförsäljarna, samtidigt som jag försöker njuta av att se allt gott, alla fräscha frukter, färgsprakande blommor.. Det mesta som erbjuds är mycket prisvärt, om jag jämför med hemmabutikerna.

Och jag är väl den där drömkunden, som blir så sugen på jordgubbar,och det syns förstås på mig...
Dom ser så goda och fina ut. Köper 2 liter som jag tänkt mig festa loss på, på hotellrummet.
Men, men, det blev ungefär som på reklam för barnleksaker. ”Jättestor kartong,, pytteliten leksak..”
Ler lite åt mig själv faktiskt. Lite blåögd är jag kanske ibland, men det gör inget. Killen fick sälja lite gamla gubbar, som en gång också varit riktigt gooa.. Men, jag fick kanske bidra till att han kan försörja sin familj med en barnaskara på en sissådär 7-8 kids 😉 Och vips, så känns det riktigt bra, och prisvärt även den kohandeln! B-) 
Däremot gjorde jag ett riktigt bigarå-klipp. Perfekta till smak och konsistens. Och pris! Den försäljaren tyckte att jag var såå trevlig att jag fick en näve extra. (Hur var det där med blåögdheten nu igen..??  *hihi*)

Japp! Det finns mycket att vara glad och tacksam över. Handlar nog oftast om vilken inställning och attityd vi har till det mesta ”..är glaset halvtomt eller halvfullt..?”

Ha det finfint!!  😉