Sång och musik i vackra Hälsingland

Idag gjorde jag en längre bilresa uppåt i landet. Till Hälsingland. Oj, vad vackert det var. Jag sjöng och spelade på en sån fin begravning i en liten kyrka som låg alldeles intill en solblänkande sjö, inbäddad bland lövrika träd i höstens alla vackra färger. Så goa människor jag möttes av där. Så goa, och förstås så sorgsna. Jag blev så rörd över det, och över alla kärleksfulla, fina ord, dikter som lästes. Framförde 5 sånger till min keyboard och spelade lite bakgrundsmusik vid avskedet. Följde med en liten stund på kaffet efteråt. Ibland, efter ett sånt uppdrag, är det faktiskt skönt att ha en lite längre bilresa att åka. Då finns det lite tid att hinna smälta alla intryck, och liksom ”landa”, tänka.. Var tacksam över De du har omkring dig. Carpe Diem.

//Åsa

Spelar snart på Viking Lines Cinderella!! Välkomna!!

Den 2/10 och 13/10 är jag på Viking Lines Cinderella ”Färjan”, och spelar och sjunger i pianobaren igen. Som jag har saknat det!! Välkomna dit!!

Dammat av och stämt min gitarr i helgen

Uppdrag i både sorgens- och glädjens tecken. Begravning igår, fredag.  Idag lördag var det 40-års fest med överrakning för gästerna = VIGSEL !

Igår sjöng och spelade jag på en begravning i Gagnefs kyrka. Det var så vackert. Blommor i höstens alla färger lystes upp av sensommarens solsken, som strålade in genom stora kyrkfönster. Jag blev väldigt, väldigt rörd där jag satt.

Idag, d v s nu i eftermiddag hade jag ett jättespännande uppdrag. Vigsel. Fast en ”hemlig” sådan. Gästerna som bjudits och kom förväntade sig en 40-års fest. Och visst, det var det också. Men de allra flesta hade nog inte förväntat sig att den blivande 40-åringen skulle anlända med sin blivande make i en vit, vacker brudklänning, smyckad, vacker på ett sätt såsom bara en blivande brud kan vara. Det blev en romantisk utomhusvigsel. Med svaga och behagligt ljumma vindar, höstens så smått påbörjade färger i naturen, kändes det underbart att sjunga orden ”…solen står högt över fälten, vinden går lojt över säden, värmen vilar och väntar, det susar och söver i träden…” Det stämde in så precis, med både brudpar och omgivning. Jaa,, det enda som inte stämde,, just då var orden: ”…min ring glimmar på ditt finger…”.  Men tro mig, alldeles efter den sången så blev det så. Ringen kom på plats, och glimmade.. Sången som jag sjöng kanske ni redan har räknat ut vilken det var? Det var förstås ”Kärleken förde oss samman”, av Ulf Lundell. Och som jag tidigare har skrivit här på bloggen,, om att sjunga på just bröllop, att det är så specciellt. Just när jag på så nära håll få se in i brudparets ögon, ibland se små tårar, se hur de ömt trycker varandras händer och verkligen ”menar” det dom ingår, känns det så fint och stort.

För mig var det nästan som nytt, -i allafall på väldigt länge-, som jag spelade på min gitarr till sångerna. Är lite öm i fingertopparna på vänster hand, d v s otränad. Men, nu ska jag försöka att hålla lite liv i gitarren. Det var ju riktigt kul att spela på den igen. Och, det gick faktiskt riktigt hysat.  😉

Goo kväll önskas Er alla!!

//Åsa

Om Du hade bott i Gagnef hade Du varit hemma nu.

Mitt i helgen, lördag kväll. Jag är ingen TV-människa, så jag väljer att sätta mig här vid datorn en liten stund och göra ett litet avtryck på bloggen. ”Blogga” lite,,, som det ju heter.

Gagnef är så mysigt, och kyrkan där ligger så fint mitt i den lilla Dala-byn. Jag kom på mig själv att jag satt och smålog för mig själv,, när jag såg den välkomnande Gagnef-skylten; ”-Om Du hade bott i Gagnef hade du varit hemma nu” (nåt sånt stog det) och så sant, som det är sagt! Ja, många utav våra städer och orter har ju såna oerhört välkomnande skyltar längs vägarna. Som till exempel: ”Här får du livstid” (tror jag,, rätta mig mer än gärna om jag har fel!!), ”Bli tokig i Säter..” (åjaa, den skylten ser jag rätt ofta, så det stämmer), Enköping; ”Sveriges närmaste stad” (Fyndigt!! ,,fast jag tror inte att jag fattat poängen förrän NU..*gghhhhhahhha*) Och, så har vi Dalarnas äldsta stad. HEDEMORA. Klatschigt, fyndigt värre med orden; ”Hedemora välkomnar, pausläge”. (känns tryggt och lugnt, välkomnande, varken sticker ut eller på något vis provocerar. Lite staden ”lagom”). Och, som man brukar säga;

Lagom är bäst.

😀