…på äldreboendet. Och de har såå mycket att berätta.
Igår var det åter dags för veckans höjdpunkt – sång och musik på äldreboendet. Det är alltid lika roligt att komma dit till skoj, skratt, sång, musik och minnen, – med en och annan tår.
På den tiden då det begav sig, fanns det alltså så kallade ”springpojkar” (och kanske flickor.?) som levererade varor och sprang ärenden till folk. På det sättet fick de säkert tjäna sig en liten slant.
Igår, när vi skulle sjunga Barnatro, blev det åter tal om Lapplisa. En man berättade att när han som barn var springpojke och levererade kanelskorpor till henne (-som hon visst älskade), ”.. så sjöng och spelade hon Barnatro för honom…”
Då kontrade en annan man, leende, direkt med svaret; ”-För mig sjöng hon inte, men jag fick en kram…”
Igår hade jag den stora glädjen att få underhålla med sång och musikvid en trevlig sopplunch i Möklinta. Det var vackert dukat i stora salen, och borden fylldes av många och glada människor. Soppan med dess tillbehör var underbart god! Vid musikprogrammet önskades sånger, och det blev en hel del allsång!! Stämningen var härlig! I pausen bjöds det på kaffe, kaka och lotteridragning.
Nöjd och glad efter programmet, då jag står och plockar ihop mina tillhörigheter, kommer det en äldre, fin man fram och tackar så mycket för musikunderhållningen. Vi pratar om musik, och han berättar att han i sina yngre år spelat mycket dragspel, och att han själv är lycklig ägare till ett mycket fint och gammalt instrument. Jag frågar om han spelar något nuförtiden, men får till svar att så är icke fallet. Ser ett vemod i hans ögon, och förstår att han saknar det oerhört. Men det är något som håller det tillbaka. Han har inte ens öppnat dragspelets fodral på många år.
– Vet du vad? Jag tycker att du ska plocka fram ditt dragspel och spela igen. Säger jag.
– Där jag bor finns det inga att spela med… Jag bor i Chile. Får jag till svar.
– Chile!! BOR du där, men vad,, häftigt..
– Javisst, jag har bott där sen 60-talet, villa och allt, och inga lån kvar. Men Möklinta, är mina riktiga hemtrakter.
– Ok. Men oj vilken resa! Hur lång tid tar det för dig att åka??”
-25 minuter.
– Ok!!(och med ett artigt leende, finner mig,, omärkbart..)
Så kan det vara ute på landet. Små namndöpta byar som ligger tätt efter varandra, och som också får sina egna smeknamn.. Jag fick mig ett gott skratt för mig själv efteråt! Hur kul som helst. Man kan också kalla det lite för ”Godddayxskaft” om man vill!! =)
Men. För att bara nämna ytterligare om vårt samtal. Det fanns ett djup i det, även om jag nu lyfter fram det som för mig blev komiskt. Den fina, äldre mannen, hade en längtan. Han bar på en dröm att få spela. Men något höll honom tillbaka. Jag sa att ”musik väcker så många minnen, kan vara något slags vemod och så känslosamt”. Då nickade han och höll med. Det var precis det. Han hade så många härliga musikminnen, som nästan gjorde ont för honom att sakna. Jag försökte ändå att uppmuntra honom lite, och ge sig själv chansen att följa sin dröm och börja spela igen. Han log. Jag hoppas innerligt att han åkte hem på sina 25 minuter till ”Chile” och plockade fram sitt gamla, fina dragspel igen.
Ja, som jag brukar skriva här på bloggen lite då och då, om variationen i uppdragen.. Det är så kul!! I tisdags var det sång och musik på äldreboendet och det blev en fantastisk stund. Solen lyste verkligen in i samlingssalen och vi sjöng vårsånger som bara den!! Många sjöng, några bara lyssnade, en och annan tår föll, och så var det en hel del skratt och skoj. Och som Kalle Moraeus sjunger, så var det: Underbart!!Och ja. Vi sjöng ”Violer till mor”!!
Variation, ja.. Nu är det är ett tag sen jag besökte Casino Cosmopol i Sundsvall och pianobaren där, och jag ser fram emot att komma dit igen. Mysiga Sundsvall! Och så blir det även några turer till Stockholm och casinot där framöver.
Men varesig jag underhåller i en flott pianobar någonstans, i en bygdegård, på sjukhus, i kyrkor, på äldreboenden, till havs eller på land, så är det ändå samma sak. Människor!! Spelar ingen roll. Det är ingen större skillnad egentligen. Bara så otroligt givande, varierande, utvecklande och spännande!! Ochjag vet att ”Gulligullan” och ”Barnatro” uppskattas likväl i pianobaren på Östersjön som på äldreboenden.. 😉
”En låt som skulle platsa på den stora festivalscenen.”
Så löd juryns motivering när vinnaren i Schlagerrevanschen 2012 korades på onsdagskvällen.
Det var fullsatt inne i Brandmannens festdekorerade konsertlokal när den allra första upplagan av Schlagerrevanschen genomfördes. Sex starka låtar, som tidigare skickats in till Melodifestivalen eller Lilla Melodifestivalen, gjorde upp om vinsten.
Juryn, som bestod av sångpedagogen Stina-Kari Axelsson, musikläraren Tommy Gjers och musikern Stiko Per Larsson, hade ett tufft jobb att välja en vinnare.
– Det var inte lätt. Det har varit en bra bredd och en jämn nivå, förklarade Stiko Per Larsson innan han avslöjade:
– Stort grattis till vinnaren Little Miss Take!
Stina-Kari Axelsson passade på att skicka med Erika Iljero (Little Miss Take) ett litet tips:
– Dra med mer kropp, då kommer den att lyfta ännu mer.
Förstapriset är tre spelningar i Festivalhallen på lördag.
– Det här är jättekul! Att få uppträda på lördag känns jättespännande, men också lite läskigt, sade Erika Ijlero.
Hon har skrivit vinnarlåten Follow tillsammans med Johan Goot. Han beskriver låten som en ”catchy pop/rock-låt med trallvänlig refräng”.
– Den betyder mycket för mig. Jag skrev texten när jag precis blivit gravid, så jag har dedikerat den till min tre månader gamla son som är här i kväll, sade Erika om låten.
Så tyckte juryn om de andra bidragen:
Rosalie Jonsson – Kom kom kom – ”Bra röst och snygg refräng.” ”Du sjunger att sången är min själ och så är det verkligen. Starkt!”
Fredrik Sturk – Lever här, lever nu – ”Du har helt rätt attityd.” ”Det syns att du gillar det du gör. Du har en bra röst.”
Åsa Lejonclou – We saw the same sun (miss you) – ”Snygg låt och snyggt arrangemang!” ”Fantastiskt vackert, en fin sång och du har en bra röst.”
Benke Heed och Mats Lindström – Frejas fröjd – ”Spännande intro”. ”Väldigt medryckande. Den här låten gör jag gärna en koreografi till!” ”Musik är för mig 70-talet. Jag blev väldigt glad i min folkmusikådra.”
Alva Lejonclou – Jag är kär – ”Vilken närvaro! Och du är bara 13 år…” ”Du har verkligen framtid för dig.” ”Ett klassikt schlagerrecept. Det är alla rätt och jättebra.”
Nu sitter jag och jobbar lite med bakgrundsmusiken inför Schlagerrevanschen i Leksand den 15:e februari, med låten We saw same sun (miss You). Lyssnar, lyssnar igen, rattar, ändrar, suckar, ler, pysslar & dricker te… Men oj, så trevligt jag har det!! Tänk,, att det oftast är den här tiden på dygnet, som i allafall min inspiration kommer. Extra mycket.. -Lugnt och tyst i huset,, kanske därför..??! 😉
Nu har jag fått ta del utav några filmklipp från nyårsafton! Här framörs ”Innan dagen gryr” & ”Kommer tid, kommer råd” (-som finns med på cd:n TIDER & STUNDER). Kvällen avslutades med ett uruppförande och sången ”Glory to the King”.
(kanske inte den allra bästa bild/ljudkvalitén, men dock några glimtar från årets sista dag..)
Den 15 februari deltar jag i tävlingen Schlagerrevanschen.
Schlagerrevanschen är en musiktävling för oss från Dalarna, som någon gång i tiden skickat in bidrag till Melodifestivalen. Bidrag, som helt enkelt ratats av Christer Björkman 😉 . I nuläget vet jag faktiskt inte så mycket mer om själva tävlingen/arrangemanget, än att mitt bidrag blir låten ”We saw same sun (miss You)”, som jag skrev i höstas. Den låten har jag hittills aldrig någonsin spelat offentligt. Jag har liksom känt att jag ville ”spara” på den. De få som har hört den, tyckte absolut att den skulle vara med på min senaste cd Tider & stunder, men, det tyckte inte jag… Den är helt olik de andra låtarna på skivan.
För mig är den sången väldigt speciell. Jag skrev den väldigt fort, både texten och melodin. Den bara ”kom”, som det ju för det mesta gör när jag skriver. Men det jag reagerade på, var att jag mitt under själva komponerandet, helt plötsligt förstod. Orden var klara. ”We saw same sun” blev en sång tillägnad en mycket nära anhörig som gick bort hösten 2010. En sorg, som jag tydligen inte hade bearbetat färdigt. Aldrig någonsin i mitt liv har jag gråtit floder till en egen sång, som denna. Aldrig någonsin tidigare har detta hänt..
Månens sken, i den kalla kvällen, hjälpte oss att hitta fram till Karbennings kyrka. Genom byar, genom skog, längs snöfri och mörka vägar, befann vi oss tillslut vid vackra Karbennings kyrka. Ganska många personer kom till kyrkan i denna sena eftermiddag. Det blev en fin stund. Diktläsning, varvades med egna kompositioner, psalmer och sånger.
Som avslutning framförde jag för första gången min alldeles nyskrivna sång ”Glory to the King” (skrevs 18-19/12), vilket kyrkobesökarna verkade uppskatta då de avslutade med att applådera.. Det värmde i hjärtat. Allrahelst, då denna sång har en innebörd. Och, betyder något alldeles extra för mig efter en mycket jobbig händelse dagen innan julafton. En jobbig händelse, som tack och lov slutade lyckligt.
Åsa Lejonclou, sångerska 