Äntligen tillbaka :)

M/S Viking Cinderella (Photo credit: EnDumEn)

Min blogg har under en längre tid legat nere, men nu är jag tillbaka här igen. Det har varit fina musikmånader med varierande uppdrag på äldreboenden, begravningar, konserter, Casinot i Sundsvall, Viking Lines Cinderella med mer, och jag har även skrivit en del ny musik.

Nu väntar nya friska uppdrag. Det närmaste är nu på söndag den 28 april i Säters kyrka, då jag kommer att framföra några psalmer med Dan Eiderfors vid flygeln.

Ha en underbar fortsatt vårdag!!

Tack och lov för snigelpost!! ;)

..och att det fortfarande finns!! Visst är det kul med mail, sms och så… Men, vad går väl ändå upp emot att få ett genuint och äkta vykort i sin brevlåda?!!

Igår kom det här, från Stickan, en glad och trogen Viking Line resenär och sångare från Roslagen.
-Stickan, you made my day!!  B)

Mycket ljus och mycket värme..

..på storfesten och tårtkalaset på Mikaelsgården, Sala, i onsdags. Eftermiddagen fylldes med sång, musik, många glada människor & jubilarer. Stämningen, humöret och allsångsviljan var på topp. Det var en dag med mycket ljus och värme, ja, en underbar spelning helt  enkelt! Vackra rosor förgyller nu hemmet.. Man blir så glad!!

Jag har träffat Lapplisas springpojkar…

…på äldreboendet. Och de har såå mycket att berätta.

Igår var det åter dags för veckans höjdpunkt  – sång och musik på äldreboendet. Det är alltid lika roligt att komma dit till skoj, skratt, sång, musik och minnen, – med en och annan tår.

På den tiden då det begav sig, fanns det alltså så kallade ”springpojkar” (och kanske flickor.?) som levererade varor och sprang ärenden till folk. På det sättet fick de säkert tjäna sig en liten slant.

Igår, när vi skulle sjunga Barnatro, blev det åter tal om Lapplisa. En man berättade att när han som barn var springpojke och levererade kanelskorpor till henne (-som hon visst älskade), ”.. så sjöng och spelade hon Barnatro för honom…”

Då kontrade en annan man, leende, direkt med svaret; ”-För mig sjöng hon inte, men jag fick en kram…”

 

Önskar er alla en bra dag!!

❤

Sommarens sista rosor…

…finns här hos mig. De är så vackra, och de kom i ett stort kuvert med posten häromdagen.

Ulf Nilsson heter fotografen, och vi har setts många gånger ombord på Viking Lines Rosella när jag jobbat där. Så glad jag blev!

Tack snälla Uffe!! 

Lill-Babs står i vägen för Barbro..

…är hennes egna ord om sig själv och sitt eget liv. Ord som hon fått på vägen av en nära väninna och mentor.

Hon får oss att skratta, reagera, fnissa, le…
Och hon får oss att gråta.

Med tänkvärda sanningar tagna ur hennes eget liv bjuder hon på sig själv till 100%.

Lill-Babs,,  Barbro,, är mamma, mormor, en människa i levande livet, och verkar på många sätt vara en fin förebild, utan några som helst krussiduller eller konstigheter.

Hon uppmanar oss alla att ta vara på varandra, på livet, på varje dag, och påminner oss om att livet är skört, för vi vet inte när våra dagar är slut, eller hur länge vi har varandra..”
Mellanpratet är så bra.. Pianisten är superduktig, Lill-Babs strålar och framför sina sånger med både glimt i ögat, skön humor -men också allvaret. Tillsammans kan det bara bli succé.

Hon rörde verkligen vid mitt hjärta idag, en solig och varm stund på Dragspelsstämman Färnboparaden i Västerfärnebo. Tack Barbro!  ❤

I Midsommarnatten

Det är midnatt, Midsommarnatt. Fortfarande ljust ute, så underbart… Dagen har varit jättefin och trevlig på alla vis, med traditionsenligt firande hemma i byn med medhavda blommor, pyntning, majstångsresning, sång, dans, fika i det gröna och sedan en tur med traktor och björklövad vagn runt sjön. Gitarren följde med och det blev allsång! Härlig stämning… Vilka finfina grannar vi har!!

Tänker tillbaka på den här veckan som gått. En vecka med inslag av både sorg och glädje.
I förrgår gick resan ner till Hässelby, till min käre tremännings begravning. Så sorgligt det var.. Kyrkan var välfylld utav nära, kära, många, många vänner, mycket blommor.. Det var så vackert och så skönt att solen strålade som den gjorde just den dagen. Den första
sången som jag sjöng, och som de önskat, var min egen låt ”Så nära”. Det kändes i hjärtat. Just den sången framförde jag på deras bröllop för några år sedan.. Mina tankar går till hans familj, hans fina fru, hans två små barn, hans mor, far, syster, syskonbarn, hans nära vänner..

Igår var det konsertdags i Säters kyrka. Det kändes fantastiskt fint, blev härlig stämning.
Och de som var där var verkligen med
, och verkligen närvarande. Jag valde musiken för stunden, och det blev psalmer, musikal, sommarsånger  och egenkomponerat. Akustiken i kyrkan är enorm, och kan bli svår med en ”rörig” ljudbild, men vaktmästaren lyckades strålande med ljudet. Det var bara att sjunga ut, helt underbart..

Nu vill jag önska Er alla en riktigt fin fortsättning i denna ljuva Midsommartid!


❤

Livet är så skört…

Ja. Livet är skört.  

Det är ord som kan vara svåra att ta in, svåra att behöva tänka på, att ens vilja tänka på. Eller ens hinna…

…när man är mitt i det, på språng, på väg, skjutsar barn, hämtar, packar väskor, planerar inför kommande aktiviteter, utflykter, jobb, funderar på framtiden, huset, renoveringar, vardag, helger, relationer, vänner, varandra…

Det blir vår, det blir försommar, -”får njuta sen”… Det är sommar. NU. Ord som ”sen, när, om, bara” är ord som allt mer ofta till vardag används. Är ständigt på väg, är ständigt på språng.

-Och, så är det ju. Inget konstigt med det alls. Egentligen.

Men så kan det hända att känslan av otillräcklighet tillslut knackar på dörren. – Ok. Låt den knacka. Men, släpp inte in den. Låt den istället bli en möjlighet till att stanna upp lite.

Jag har sagt det många gånger, och jag säger det igen. Jag älskar mitt jobb och är oerhört tacksam över att jag får arbeta med precis det jag brinner för, vill och önskar… Sång, musik och människor. Det är variation, liv, glädje, sorg, skratt, skoj, allvar, humor, tårar, känslor. Och det är på riktigt. Det finns en puls i det, ett driv! Det är berikande med alla möten, alla nyanser, kontraster, alla olika vägar alla vi olika människor går, alla olika liv vi lever, – alla likheter. Det är bröllop, dop, begravningar, fester, kalas, invigningar, pianobarer, äldreboenden, hotell, sjukhus. Att på något vis försöka klassificera alla olika uppdrag är omöjligt – och förstås fullständigt onödigt!   😉  Efter år som gått är rutinen god. Men, alla uppdrag är ändå alltid helt olika.

Det är en vanlig vardag för mig då mobiltelefonen ringer. Det är från begravningsbyrån. Då jag alltid möter samma vänlighet, blir jag glad. Men så stannar tiden upp för en stund. Jag får veta att något mycket sorgligt har inträffat. Det handlar om en liten och mycket ung människa. Ett barn, som påbörjat sin livsvandring med bara några år, hade lämnat jordelivet. Jag gråter och det gör så ont i hjärtat att lyssna till vad som hänt. Mitt i livet och vardagen, får jag lov att stanna upp. Min lilla pusselbit i detta stora, är att jag med min sång och musik ska framföra några av barnets favoritlåtar (filmmusik).

Bara någon dag efter detta samtal, blir jag uppringd av min goa tremänning Anna. Blir förstås jätteglad att höra hennes röst, då vi inte pratat på flera år (senaste gången vi sågs var på hennes fina lillebrors bröllop -tillika min tremänning-, som jag då sjöng på). Glädjen att höra Annas röst varade dock bara en liten kort stund. Jag fick beskedet att hennes lillebror, -min fina tremänning-, hastigt hade gått bort i en tragisk olycka. Och, önskemål om sorgesång, är åter aktuell. Om någon vecka går resan en bit neråt landet. Jag ska sjunga vid min fina, rara tremännings begravning. Det känns svårt och overkligt.

Dagar har gått. Det lilla barnets begravning var mycket, mycket sorglig. Det var en svår stund med så många, många ledsna människor. Men det blev också en fin stund.

”..Utanför fönstren strålade solen. Utanför fönstren, var det en helt vanlig dag. Utanför fönstren,var människor på språng, på väg, skjutsar barn, hämtar, packar väskor, planerar inför kommande aktiviteter, utflykter, jobb, funderar på framtiden, huset, renoveringar, vardag, helger, relationer, vänner, varandra…”

Vi får försöka att ta vara på dagarna och varandra. Stanna upp ibland. Leva nu. Glädjas åt det lilla, -som oftast är det stora!

❤

Nu är det sommar!!

Ja, det är det faktiskt!! FÖRSOMMAR!   😉

Åå, vad det är ljuvligt att se och höra svalornas jagande och ”svischanden” över gården… Efter några dagars jobb och strosande i huvudstaden är det riktigt skönt att komma hem till lugnet på landet. Borta bra,, men hemma bäst!

Det har varit fyra toppenkvällar i pianobaren på Casino Cosmopol! Så roligt och överraskande det var den första kvällen. Det var nästan som att kliva in i pianobaren på något av Viking Lines fartyg!! Vid ett bord satt självaste Göran, med sin långa, slitna ”önskelista”. Ett kärt återseende. Ett fång vackra rosor fick sedan pryda mitt hotellrum. Jättekul! Nästa vecka väntar pianobaren på Casino Cosmopol i Sundsvall.

Men just nu, stundar det bara lugn och ro.

Njut av tiden som är NU!! Allt gott önskas Er!!

//Åsa

Möklinta – Chile på 25 minuter

Igår hade jag den stora glädjen att få underhålla med sång och musik vid en trevlig sopplunch i Möklinta. Det var vackert dukat i stora salen, och borden fylldes av många och glada människor. Soppan med dess tillbehör var underbart god! Vid musikprogrammet önskades sånger, och det blev en hel del allsång!! Stämningen var härlig! I pausen bjöds det på kaffe, kaka och lotteridragning.

Nöjd och glad efter programmet, då jag står och plockar ihop mina tillhörigheter, kommer det en äldre, fin man fram och tackar så mycket för musikunderhållningen. Vi pratar om musik, och han berättar att han i sina yngre år spelat mycket dragspel, och att han själv är lycklig ägare till ett mycket fint och gammalt instrument. Jag frågar om han spelar något nuförtiden, men får till svar att så är icke fallet. Ser ett vemod i hans ögon, och förstår att han saknar det oerhört. Men det är något som håller det tillbaka. Han har inte ens öppnat dragspelets fodral på många år.

– Vet du vad? Jag tycker att du ska plocka fram ditt dragspel och spela igen. Säger jag.

– Där jag bor finns det inga att spela med… Jag bor i Chile. Får jag till svar.

– Chile!! BOR du där, men vad,, häftigt..

– Javisst, jag har bott där sen 60-talet, villa och allt, och inga lån kvar. Men Möklinta, är mina riktiga hemtrakter.

– Ok. Men oj vilken resa! Hur lång tid tar det för dig att åka??”  

-25 minuter.

– Ok!!  (och med ett artigt leende, finner mig,, omärkbart..)

Så kan det vara ute på landet. Små namndöpta byar som ligger tätt efter varandra, och som också får sina egna smeknamn.. Jag fick mig ett gott skratt för mig själv efteråt! Hur kul som helst. Man kan också kalla det lite för ”Godddayxskaft” om man vill!!       =)

Men. För att bara nämna ytterligare om vårt samtal. Det fanns ett djup i det, även om jag nu lyfter fram det som för mig blev komiskt. Den fina, äldre mannen, hade en längtan. Han bar på en dröm att få spela. Men något höll honom tillbaka. Jag sa att ”musik väcker så många minnen, kan vara något slags vemod och så känslosamt”. Då nickade han och höll med. Det var precis det. Han hade så många härliga musikminnen, som nästan gjorde ont för honom att sakna. Jag försökte ändå att uppmuntra honom lite, och ge sig själv chansen att följa sin dröm och börja spela igen. Han log. Jag hoppas innerligt att han åkte hem på sina 25 minuter till ”Chile” och plockade fram sitt gamla, fina dragspel igen.

Vad vore livet utan musik, och humor.??

❤