I Midsommarnatten

Det är midnatt, Midsommarnatt. Fortfarande ljust ute, så underbart… Dagen har varit jättefin och trevlig på alla vis, med traditionsenligt firande hemma i byn med medhavda blommor, pyntning, majstångsresning, sång, dans, fika i det gröna och sedan en tur med traktor och björklövad vagn runt sjön. Gitarren följde med och det blev allsång! Härlig stämning… Vilka finfina grannar vi har!!

Tänker tillbaka på den här veckan som gått. En vecka med inslag av både sorg och glädje.
I förrgår gick resan ner till Hässelby, till min käre tremännings begravning. Så sorgligt det var.. Kyrkan var välfylld utav nära, kära, många, många vänner, mycket blommor.. Det var så vackert och så skönt att solen strålade som den gjorde just den dagen. Den första
sången som jag sjöng, och som de önskat, var min egen låt ”Så nära”. Det kändes i hjärtat. Just den sången framförde jag på deras bröllop för några år sedan.. Mina tankar går till hans familj, hans fina fru, hans två små barn, hans mor, far, syster, syskonbarn, hans nära vänner..

Igår var det konsertdags i Säters kyrka. Det kändes fantastiskt fint, blev härlig stämning.
Och de som var där var verkligen med
, och verkligen närvarande. Jag valde musiken för stunden, och det blev psalmer, musikal, sommarsånger  och egenkomponerat. Akustiken i kyrkan är enorm, och kan bli svår med en ”rörig” ljudbild, men vaktmästaren lyckades strålande med ljudet. Det var bara att sjunga ut, helt underbart..

Nu vill jag önska Er alla en riktigt fin fortsättning i denna ljuva Midsommartid!


❤

Livet är så skört…

Ja. Livet är skört.  

Det är ord som kan vara svåra att ta in, svåra att behöva tänka på, att ens vilja tänka på. Eller ens hinna…

…när man är mitt i det, på språng, på väg, skjutsar barn, hämtar, packar väskor, planerar inför kommande aktiviteter, utflykter, jobb, funderar på framtiden, huset, renoveringar, vardag, helger, relationer, vänner, varandra…

Det blir vår, det blir försommar, -”får njuta sen”… Det är sommar. NU. Ord som ”sen, när, om, bara” är ord som allt mer ofta till vardag används. Är ständigt på väg, är ständigt på språng.

-Och, så är det ju. Inget konstigt med det alls. Egentligen.

Men så kan det hända att känslan av otillräcklighet tillslut knackar på dörren. – Ok. Låt den knacka. Men, släpp inte in den. Låt den istället bli en möjlighet till att stanna upp lite.

Jag har sagt det många gånger, och jag säger det igen. Jag älskar mitt jobb och är oerhört tacksam över att jag får arbeta med precis det jag brinner för, vill och önskar… Sång, musik och människor. Det är variation, liv, glädje, sorg, skratt, skoj, allvar, humor, tårar, känslor. Och det är på riktigt. Det finns en puls i det, ett driv! Det är berikande med alla möten, alla nyanser, kontraster, alla olika vägar alla vi olika människor går, alla olika liv vi lever, – alla likheter. Det är bröllop, dop, begravningar, fester, kalas, invigningar, pianobarer, äldreboenden, hotell, sjukhus. Att på något vis försöka klassificera alla olika uppdrag är omöjligt – och förstås fullständigt onödigt!   😉  Efter år som gått är rutinen god. Men, alla uppdrag är ändå alltid helt olika.

Det är en vanlig vardag för mig då mobiltelefonen ringer. Det är från begravningsbyrån. Då jag alltid möter samma vänlighet, blir jag glad. Men så stannar tiden upp för en stund. Jag får veta att något mycket sorgligt har inträffat. Det handlar om en liten och mycket ung människa. Ett barn, som påbörjat sin livsvandring med bara några år, hade lämnat jordelivet. Jag gråter och det gör så ont i hjärtat att lyssna till vad som hänt. Mitt i livet och vardagen, får jag lov att stanna upp. Min lilla pusselbit i detta stora, är att jag med min sång och musik ska framföra några av barnets favoritlåtar (filmmusik).

Bara någon dag efter detta samtal, blir jag uppringd av min goa tremänning Anna. Blir förstås jätteglad att höra hennes röst, då vi inte pratat på flera år (senaste gången vi sågs var på hennes fina lillebrors bröllop -tillika min tremänning-, som jag då sjöng på). Glädjen att höra Annas röst varade dock bara en liten kort stund. Jag fick beskedet att hennes lillebror, -min fina tremänning-, hastigt hade gått bort i en tragisk olycka. Och, önskemål om sorgesång, är åter aktuell. Om någon vecka går resan en bit neråt landet. Jag ska sjunga vid min fina, rara tremännings begravning. Det känns svårt och overkligt.

Dagar har gått. Det lilla barnets begravning var mycket, mycket sorglig. Det var en svår stund med så många, många ledsna människor. Men det blev också en fin stund.

”..Utanför fönstren strålade solen. Utanför fönstren, var det en helt vanlig dag. Utanför fönstren,var människor på språng, på väg, skjutsar barn, hämtar, packar väskor, planerar inför kommande aktiviteter, utflykter, jobb, funderar på framtiden, huset, renoveringar, vardag, helger, relationer, vänner, varandra…”

Vi får försöka att ta vara på dagarna och varandra. Stanna upp ibland. Leva nu. Glädjas åt det lilla, -som oftast är det stora!

❤

Sång & musik i Solna

I morgon går resan till Solna. Ska nu fixa klart det allra sista inför det.
Alltid lika roligt med variation, nya människor & nya platser.

❤

Årets sista uppdrag – Karbennings kyrka

Tänk. Nu är det årets absolut sista dag. Om några timmar bär det av till Karbennings kyrka där jag ska medverka med sång och musik vid dagens Nyårsbön kl 17. Sångerna jag kommer att framföra blir av blandat slag. Det blir några egna kompositioner (bla den alldeles nyskrivna låten ”Glory to the King”), några psalmer samt troligen den så fina ”Tänd ett ljus (och låt det brinna)”. Ha en riktigt bra ”årets sista dag” !

Åsa ❤

Helgens spelningar…

…är avklarade. I lördags blev det sång till både gitarr- och pianoackompanjemang i Amsberg. Jag började med den lite vemodiga psalmen ” Som liljan på sin äng”, sen blev det psalmen ”Gud för Dig är allting klart” (en av mina personliga favoriter, faktiskt) båda till gitarr. Övriga sånger var ”Håll mitt hjärta”, psalmen ”Här en källa rinner”, Hedemorapoeten Paul Lundhs fina text ”Bort-” (som jag tonsatt), och som avslutning ”Som en bro över mörka vatten”, Paul Simons melodi, (med svensk text av Åke Arenhill). Det var så vackert i kapellet. Och när Gun-Britt tände de tre ljusen, och med orden ”Det första, för de som stod på tröskeln i livet, det andra, för de som var mitt i livet, och det tredje, för de som var mätta på livet..”, var det svårt att hålla tårarna tillbaka.

Jag hann lagom hem och äta innan jag åkte in till Hedemora kyrka på minnes-gudstjänsten med ljuständning. Jag åkte dit för att bara vara. Kyrkan var nästintill fylld av människor. Det blev så stämningsfullt med dämpad belysning och tända ljus. Musiken var underbar. Amanda Martinpelto sjöng så vackert, Lennart Bengts är alltid lika fantastisk att spela på orgeln. Amanda började ljuvligt med ”Bist du bei mir” (Är du hos mig). Så skönt att bara sitta där en stund. Tänka. Lyssna. Känna. Minnas. När det första namnet av de bortgångna 144 personer (tror jag att de sa) lästes upp, och det första ljuset tändes, kom mina tårar. Det var min farmors namn. Tänk, så många gånger jag sjungit i denna kyrka, och hon har varit med och lyssnat… Ja. Det kändes så bra att sitta där en stund. Och bara vara.

Igår, söndag, var jag till Kvarnsvedens församlingshem, och medverkade med ett sång-och musikprogram vid ”Kura skymning”. Det var så mysigt.. Och alltid, så kul att komma dit. Dom är goooa, och alltid så glada och hjälpsamma.. 😉 Jag spelade psalmer, kända sånger (bl a. ”Stad i ljus”, ”När löven faller”, ”Håll mitt hjärta”) och framförde också flera av mina egna kompositioner. Avslutade med ett spår från min nya cd, ”Innan dagen gryr”. Som gåva fick jag en fantastiskt fin, handgjord glasängel..

Tänd ett ljus och låt det brinna. Låt aldrig hoppet försvinna!!

//Åsa

Stillhetens helg

Fredag kväll, kolmörkt ute.

Men överallt, runtom i hela vårt land, på säkert nästan alla kyrkogårdar, brinner det ljus som lyser upp i mörkret. Visst är det vackert. Tystnaden sänker sig, även där det vandrar mycket folk. Tid för eftertanke, tid att minnas, tid att sakna de som inte längre finns bland oss. Tid att känna efter. Tid att låta tårar komma. Tid, att också le åt glada minnen.

Idag har jag sjungit och spelat på två så fina begravningar. Båda kändes i hjärtat, och jag blev så berörd. Sorgen och kärleken för de som gått, kändes i hela rummet. På den sista begravningen, blev det sång och musik på ett -för mig- annorlunda vis. Det var tre tjejer som tillsammans skulle sjunga en vacker (Vem kan segla) visa, trestämmigt. Men, tyvärr blev en av tjejerna sjuk, och jag hoppade in. Trots att vi aldrig någonsin hade träffats, gick det så bra att sjunga tillsammans. Det kändes verkligen härligt. De var så duktiga, och sjöng klockrena stämmor.

I morgon får jag medverka med sång vid minnesgudstjänsten i Amsbergs kapell, Borlänge. På söndag, är det dags för Kuraskymning, i Kvarnsvedens församlingshem.

Det blir en stillhetens helg, även när jag arbetar. Det blir sång och musik i stillhetens, tröstens och hoppets tecken. 

Önskar er en mysig kväll.

//Åsa

Åsa Lejonclou, skivsläpp 11/11-11 ”Tider & stunder”

 

Åsa Lejonclou CD Tider & stunder

Den 11 november blir det skivsläpp. Det känns såå skönt efter allt, allt arbete..  Tider & stunder, som plattan heter, är en fullängds cd med 19 spår. Läs gärna mer på min hemsida för mer info.

//Åsa

Sång och musik i vackra Hälsingland

Idag gjorde jag en längre bilresa uppåt i landet. Till Hälsingland. Oj, vad vackert det var. Jag sjöng och spelade på en sån fin begravning i en liten kyrka som låg alldeles intill en solblänkande sjö, inbäddad bland lövrika träd i höstens alla vackra färger. Så goa människor jag möttes av där. Så goa, och förstås så sorgsna. Jag blev så rörd över det, och över alla kärleksfulla, fina ord, dikter som lästes. Framförde 5 sånger till min keyboard och spelade lite bakgrundsmusik vid avskedet. Följde med en liten stund på kaffet efteråt. Ibland, efter ett sånt uppdrag, är det faktiskt skönt att ha en lite längre bilresa att åka. Då finns det lite tid att hinna smälta alla intryck, och liksom ”landa”, tänka.. Var tacksam över De du har omkring dig. Carpe Diem.

//Åsa

Dammat av och stämt min gitarr i helgen

Uppdrag i både sorgens- och glädjens tecken. Begravning igår, fredag.  Idag lördag var det 40-års fest med överrakning för gästerna = VIGSEL !

Igår sjöng och spelade jag på en begravning i Gagnefs kyrka. Det var så vackert. Blommor i höstens alla färger lystes upp av sensommarens solsken, som strålade in genom stora kyrkfönster. Jag blev väldigt, väldigt rörd där jag satt.

Idag, d v s nu i eftermiddag hade jag ett jättespännande uppdrag. Vigsel. Fast en ”hemlig” sådan. Gästerna som bjudits och kom förväntade sig en 40-års fest. Och visst, det var det också. Men de allra flesta hade nog inte förväntat sig att den blivande 40-åringen skulle anlända med sin blivande make i en vit, vacker brudklänning, smyckad, vacker på ett sätt såsom bara en blivande brud kan vara. Det blev en romantisk utomhusvigsel. Med svaga och behagligt ljumma vindar, höstens så smått påbörjade färger i naturen, kändes det underbart att sjunga orden ”…solen står högt över fälten, vinden går lojt över säden, värmen vilar och väntar, det susar och söver i träden…” Det stämde in så precis, med både brudpar och omgivning. Jaa,, det enda som inte stämde,, just då var orden: ”…min ring glimmar på ditt finger…”.  Men tro mig, alldeles efter den sången så blev det så. Ringen kom på plats, och glimmade.. Sången som jag sjöng kanske ni redan har räknat ut vilken det var? Det var förstås ”Kärleken förde oss samman”, av Ulf Lundell. Och som jag tidigare har skrivit här på bloggen,, om att sjunga på just bröllop, att det är så specciellt. Just när jag på så nära håll få se in i brudparets ögon, ibland se små tårar, se hur de ömt trycker varandras händer och verkligen ”menar” det dom ingår, känns det så fint och stort.

För mig var det nästan som nytt, -i allafall på väldigt länge-, som jag spelade på min gitarr till sångerna. Är lite öm i fingertopparna på vänster hand, d v s otränad. Men, nu ska jag försöka att hålla lite liv i gitarren. Det var ju riktigt kul att spela på den igen. Och, det gick faktiskt riktigt hysat.  😉

Goo kväll önskas Er alla!!

//Åsa

”…fyrstämmig MAXI-version med evighetslängd…”

Måndag, vardag. Idag är det pappersarbete som gäller.  Helt ok för mig, ute är det grått och regnigt, så det känns nästan lite skönt med en sån här dag. Sen sist jag skrev något här på bloggen har det varit en hel del sång och musik på både dop, bröllop och begravningar.

Förra helgens spelning, var en utav sommarens glada höjdpunkter, och nu  mer en också tradition ;-). För fjärde, -eller femte (??)- året i rad, underhöll vi ”4 trubadurer” på Hedemora Gammelgård. Vi = Bengt-Olov Filmersson, Calle Johansson, Emelie Larsson och jag, bjöd på ett 100% improviserat underhållningsprogram med bredd, höjd, vidd, humor, allvar och stämsång. Vi rasslade då och då lite sporadiskt, men förhoppningsvis i takt, – med rytminstrument, -som ser ut som förskolans- frukter och grönsaker i glada färger. Skämten avlöser och överträffar varandra. Ja, vi har så roligt! Publiken såg också ut att trivas, även om dom trots erbjudandet, avstog från att dansa. ”Blue suede shoes”, blev till  en fyrstämmig MAXI-version, med evighetslängd. Kallas också för spontant JAM. Ser redan fram emot nästa år!

Dagen innan, alltså den 13/8, var det sång och musik på ett så vackert bröllop i Falun. En stor skara med vackert klädda människor samlades i Stora Kopparbergs kyrka. Jag spelade och sjöng 3 sånger. Åter igen, blir jag rörd över att vara så nära brudparet, se deras ögon, deras blickar, barn, deras nära och kära.. Utgångsmusiken som spelades var underbar att både lyssna till och att se det spelas. Det var skickliga spelmän, (en man och en ung kvinna) som iklädda folkdräkt spelade 2-stämmigt på sina fioler, och tillsammans med brudparet vandrade ut ur kyrkan. Gånglåt, musik från Dalarna.. Kände mig just då stolt över vårt vackra landskap, över den traditionen och fick som jag får ibland,, rysningar. 

Helgen som var, sjöng jag på en trevlig bröllopsfest (tillfälligt uppdrag som dansbands/coversångerska i en duo). Jätteroligt att också göra något helt annat, bara det att stå upp och sjunga, var ju ett tag sen nu. Visst,, jag kan ju ”stå upp och sjunga” annars också, men med pianot framför mig kan det ju se lite konstigt ut.  ;D      Det blev sen-sena natten, eller tidigare morgon innan jag kom i säng. Tänker på dom som alltid har det så, kan nog vara rätt tufft tror jag. Eller också är det en fråga om vilken inställning man har?? Hursomhelst, kul-kul var det, trevliga människor, god mat, trevligt samarbete med Örjan, och rolig musik att sjunga. Och,, så fick jag sova ut riktigt ordentligt i söndags.

Jobbar vidare med skivan. Nu ser jag en ordentlig ljusning, och snart finns det några lyssnings-filer på min hemsida.  😀 ! Tröstar mig med att, ”om jag hade gjort den här skivan för ett år sen, hade den inte blivit som den blir nu”. Dvs, flertalet låtar som kommer med, är skrivna under den här våren/sommaren.

Allt gott och en bra dag önskas Er alla!!

/Åsa