Kategoriarkiv: Vardag

Äntligen tillbaka :)

M/S Viking Cinderella

M/S Viking Cinderella (Photo credit: EnDumEn)

Min blogg har under en längre tid legat nere, men nu är jag tillbaka här igen. Det har varit fina musikmånader med varierande uppdrag på äldreboenden, begravningar, konserter, Casinot i Sundsvall, Viking Lines Cinderella med mer, och jag har även skrivit en del ny musik.

Nu väntar nya friska uppdrag. Det närmaste är nu på söndag den 28 april i Säters kyrka, då jag kommer att framföra några psalmer med Dan Eiderfors vid flygeln.

Ha en underbar fortsatt vårdag!!


Tack och lov för snigelpost!! ;)

..och att det fortfarande finns!! Visst är det kul med mail, sms och så… Men, vad går väl ändå upp emot att få ett genuint och äkta vykort i sin brevlåda?!!

Igår kom det här, från Stickan, en glad och trogen Viking Line resenär och sångare från Roslagen.
-Stickan, you made my day!!  B)

image

image


Mycket ljus och mycket värme..

..på storfesten och tårtkalaset på Mikaelsgården, Sala, i onsdags. Eftermiddagen fylldes med sång, musik, många glada människor & jubilarer. Stämningen, humöret och allsångsviljan var på topp. Det var en dag med mycket ljus och värme, ja, en underbar spelning helt  enkelt! Vackra rosor förgyller nu hemmet.. Man blir så glad!!

image


Jag har träffat Lapplisas springpojkar…

…på äldreboendet. Och de har såå mycket att berätta.

Igår var det åter dags för veckans höjdpunkt  – sång och musik på äldreboendet. Det är alltid lika roligt att komma dit till skoj, skratt, sång, musik och minnen, – med en och annan tår.

På den tiden då det begav sig, fanns det alltså så kallade ”springpojkar” (och kanske flickor.?) som levererade varor och sprang ärenden till folk. På det sättet fick de säkert tjäna sig en liten slant.

Igår, när vi skulle sjunga Barnatro, blev det åter tal om Lapplisa. En man berättade att när han som barn var springpojke och levererade kanelskorpor till henne (-som hon visst älskade), ”.. så sjöng och spelade hon Barnatro för honom…”

Då kontrade en annan man, leende, direkt med svaret; ”-För mig sjöng hon inte, men jag fick en kram…”

 

Önskar er alla en bra dag!!


Sommarens sista rosor…

…finns här hos mig. De är så vackra, och de kom i ett stort kuvert med posten häromdagen.

Ulf Nilsson heter fotografen, och vi har setts många gånger ombord på Viking Lines Rosella när jag jobbat där. Så glad jag blev!

Tack snälla Uffe!! 

image


Livet är så skört…

Ja. Livet är skört.  

Det är ord som kan vara svåra att ta in, svåra att behöva tänka på, att ens vilja tänka på. Eller ens hinna…

…när man är mitt i det, på språng, på väg, skjutsar barn, hämtar, packar väskor, planerar inför kommande aktiviteter, utflykter, jobb, funderar på framtiden, huset, renoveringar, vardag, helger, relationer, vänner, varandra…

Det blir vår, det blir försommar, -”får njuta sen”… Det är sommar. NU. Ord som ”sen, när, om, bara” är ord som allt mer ofta till vardag används. Är ständigt på väg, är ständigt på språng.

-Och, så är det ju. Inget konstigt med det alls. Egentligen.

Men så kan det hända att känslan av otillräcklighet tillslut knackar på dörren.  Ok. Låt den knacka. Men, släpp inte in den. Låt den istället bli en möjlighet till att stanna upp lite.

Jag har sagt det många gånger, och jag säger det igen. Jag älskar mitt jobb och är oerhört tacksam över att jag får arbeta med precis det jag brinner för, vill och önskar… Sång, musik och människor. Det är variation, liv, glädje, sorg, skratt, skoj, allvar, humor, tårar, känslor. Och det är på riktigt. Det finns en puls i det, ett driv! Det är berikande med alla möten, alla nyanser, kontraster, alla olika vägar alla vi olika människor går, alla olika liv vi lever, – alla likheter. Det är bröllop, dop, begravningar, fester, kalas, invigningar, pianobarer, äldreboenden, hotell, sjukhus. Att på något vis försöka klassificera alla olika uppdrag är omöjligt – och förstås fullständigt onödigt!   😉  Efter år som gått är rutinen god. Men, alla uppdrag är ändå alltid helt olika.

Det är en vanlig vardag för mig då mobiltelefonen ringer. Det är från begravningsbyrån. Då jag alltid möter samma vänlighet, blir jag glad. Men så stannar tiden upp för en stund. Jag får veta att något mycket sorgligt har inträffat. Det handlar om en liten och mycket ung människa. Ett barn, som påbörjat sin livsvandring med bara några år, hade lämnat jordelivet. Jag gråter och det gör så ont i hjärtat att lyssna till vad som hänt. Mitt i livet och vardagen, får jag lov att stanna upp. Min lilla pusselbit i detta stora, är att jag med min sång och musik ska framföra några av barnets favoritlåtar (filmmusik).

Bara någon dag efter detta samtal, blir jag uppringd av min goa tremänning Anna. Blir förstås jätteglad att höra hennes röst, då vi inte pratat på flera år (senaste gången vi sågs var på hennes fina lillebrors bröllop -tillika min tremänning-, som jag då sjöng på). Glädjen att höra Annas röst varade dock bara en liten kort stund. Jag fick beskedet att hennes lillebror, -min fina tremänning-, hastigt hade gått bort i en tragisk olycka. Och, önskemål om sorgesång, är åter aktuell. Om någon vecka går resan en bit neråt landet. Jag ska sjunga vid min fina, rara tremännings begravning. Det känns svårt och overkligt.

Dagar har gått. Det lilla barnets begravning var mycket, mycket sorglig. Det var en svår stund med så många, många ledsna människor. Men det blev också en fin stund.

”..Utanför fönstren strålade solen. Utanför fönstren, var det en helt vanlig dag. Utanför fönstren,var människor på språng, på väg, skjutsar barn, hämtar, packar väskor, planerar inför kommande aktiviteter, utflykter, jobb, funderar på framtiden, huset, renoveringar, vardag, helger, relationer, vänner, varandra…”

Vi får försöka att ta vara på dagarna och varandra. Stanna upp ibland. Leva nu. Glädjas åt det lilla, -som oftast är det stora!


Per Holknekt. Vilken livsresa.

Per Holknekt. Vilken livsresa. Igår kväll var jag på en inspirerande föreläsning som genomsyrades av äkthet, värme och hjärta. Per Holknekt bjöd verkligen på sig själv och berättade om hur livet drastiskt och snabbt kan förändras. Han var rik och hyllad, men blev ensam, hemlös, alkoholist och uteliggare. Vid ett möte med en socialarbetares (-som för honom var en ängel) empati och ord;  ”Jag tror på dig”, fick han sitt hopp tillbaka. Livsgnistan tändes. Någon trodde på honom. Han erbjöds en ny chans tillbaka till livet.  Han tog den. Idag är han en hyllad stjärna inom modeindustrin och grundare av det börsnoterade klädmärket Odd Molly.

Per Holknekt.

Jag är säker på att ingen av oss som var där igår kväll, lämnades oberörd av Pers starka, skakande och samtidigt fascinerande livsberättelse.


Fortfarande förmiddag…

…och droppande tak utanför fönstret, vår i luften, ivrigt fågelkvitter. Härligt! Nu ska jag sätta mig vid min keyboard, sjunga, spela och inspireras… Kanske det kommer en ny sång idag.?

Den bästa dag önskas Dig!